dukning

Svenska

Substantiv

Böjningar av dukning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dukning	dukningen	dukningar	dukningarna
Genitiv	duknings	dukningens	dukningars	dukningarnas

dukning

1. aktiviteten att duka (t.ex. ett bord), eller det sätt på vilket något (t.ex. ett bord) har blivit dukat

   Nu när dukningen är avklarad är det dags att värma upp maten.

   Hon var tydligen inte helt nöjd med min dukning, så hon gjorde om den själv.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1786.^[1]

Översättningar

aktiviteten att duka (t.ex. ett bord), eller det sätt på vilket något (t.ex. ett bord) har blivit dukat

• tyska: Decken ^(de) n