duopol

Svenska

Substantiv

Böjningar av duopol	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	duopol	duopolet	duopol	duopolen
Genitiv	duopols	duopolets	duopols	duopolens

duopol

1. (ekonomi) situation där två företag (säljare) kontrollerar en hel marknad, och där det är svårt för nya konkurrenter att ta sig in

   Etymologi: I analogi till monopol, av det latinska prefixet duo- och det från grekiskan stammande suffixet -pol.

   Jämför: monopol, oligopol

Översättningar

situation där två företag (säljare) kontrollerar en hel marknad, och där det är svårt för nya konkurrenter att ta sig in

• engelska: duopoly ^(en)
• finska: duopoli ^(fi)
• franska: duopole ^(fr) m
• galiciska: duopolio m
• italienska: duopolio ^(it) m
• katalanska: duopoli m
• portugisiska: duopólio m
• ryska: дуополия ^(ru) f (duopólija)
• spanska: duopolio ^(es) m
• tyska: Duopol ^(de) n