epok

Svenska

Substantiv

Böjningar av epok	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	epok	epoken	epoker	epokerna
Genitiv	epoks	epokens	epokers	epokernas

epok

1. längre tidsperiod; tidsålder med karakteristiska kännetecken
2. förändring, som markerar gräns mellan två långa tidsperioder

   Om någon regents styrelse kan sägas göra epok i svenska statsskickets historia, så är det visserligen Gustaf I:s.

3. (geokronologi) lång tid; men kortare än en period

   Hyponymer: cisural, eocen, furong, guadalupe, holocen, loping, llandovery, ludlow, mellersta devon, mellersta jura, mellersta ordovicium, mellersta trias, miaoling, miocen, mississippi, oligocen, paleocen, pennsylvania, pleistocen, pliocen, pridoli, serie 2, terreneuve, wenlock, yngre devon, yngre jura, yngre krita, yngre ordovicium, yngre trias, yngre devon, äldre jura, äldre krita, äldre ordovicium, äldre trias

   Användning: Geologin har namngivit 1 supereon, 4 eoner, 10 eror, 22 perioder, 37 epoker, 95 åldrar.

Översättningar

längre tidsperiod

• asturiska: época ^(ast) f
• danska: epoke
• engelska: epoch ^(en)
• esperanto: epoko
• franska: époque ^(fr) f
• galiciska: época ^(gl) f
• indonesiska: zaman ^(id)
• polska: epoka ^(pl) f
• portugisiska: época ^(pt) f
• ryska: эпоха ^(ru)
• spanska: época ^(es) f
• swahili: wanasoma
• tyska: Epoche ^(de) f, Zeitabschnitt ^(de) m, Zeitalter ^(de) n