fumla

Svenska

Verb

Böjningar av fumla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	fumla	fumlas
Presens	fumlar	fumlas
Preteritum	fumlade	fumlades
Supinum	fumlat	fumlats
Imperativ	fumla	–
Particip
Presens	fumlande, fumlandes
Perfekt	(fumlad)?

fumla

1. (även reflexivt: fumla sig) bära sig åt på ett tafatt sätt

   Vanliga konstruktioner: fumla med ngt, fumla efter ngt, fumla till det

   Fraser: (partikelverb) fumla sig fram, fumla till, fumla bort sig

   Yrvaken, halvt i sömnen satte jag igång att fumla efter lampans strömbrytare.

   Det ska till en ordentlig amatör för att fumla till det vid ett helt vanligt däckbyte.

   Man känner att det är riktigt svårt att spela lite mer avancerade verk utan att fumla bort sig.

   Jämför: flumma

   Besläktade ord: fumlig

Översättningar

bära sig åt på ett tafatt sätt

• engelska: fumble ^(en)
• franska: tâtonner ^(fr)
• polska: robić coś niezdarnie ^(pl)
• tyska: sich ungeschickt ^(de) anstellen, (vardl.) fummeln ^(de)