goof

Engelska

Substantiv

Böjningar av goof	Singular	Plural
Nominativ	goof	goofs
Genitiv	goof's	goofs'

goof

• uttal: ɡuːf

1. misstag, fel

   Synonymer: mistake, error

   Etymologi: Belagt sedan cirka 1954, troligen influerat av gaffe.^[1]

2. en dum person; ärthjärna, fårskalle, dummerjöns, knäppgök

   Etymologi: Belagt i amerikansk engelska sedan 1916. Omtvistat ursprung. Möjligen en variant av goff brittisk dialekt, i så fall sannolikt från franskans goffe (”dum”).^[2]

Besläktade ord: goofy

Verb

Böjningar av goof	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	goof	goofs	goof
Preteritum	◀	goofed	▶
Perfektparticip	◀	goofed	▶
Presensparticip	◀	goofing, vard. goofin'	▶

goof

• uttal: ɡuːf

1. tabba, göra en tabbe

   Synonymer: boob

2. slå dank, gå sysslolös