grus

Se även Grus och Grus grus.

Wikipedia har en artikel om:
grus

Svenska

Substantiv

Böjningar av grus	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grus	gruset
Genitiv	grus	grusets

grus

1. mängd små stenar, använda för vägar, anlagda gångar eller för dränering

   Jämför: stenflis

2. (geologi) jordart med kornstorleken 2 till 60 mm

Etymologi: Av medellågtyska grūs (”grovt krossade stenar”). Besläktat med gryn, gryt och gröt.

Hyponymer: bärlagergrus, fingrus, fyllnadsgrus, krossgrus, singel

Sammansättningar: grusgrop, grusgång, gruskorn, grusplan, grustag, grusvagn, grusväg

Se även: makadam, sand

Se även tesaurus: Tunnhet, Grynighet, Land

Översättningar

1. mängd små stenar

• afrikaans: gruis
• engelska: gravel ^(en)
• finska: sora ^(fi)
• franska: gravier ^(fr) m
• italienska: ghiaia ^(it) f
• nederländska: gruis ^(nl) n, puin ^(nl) n
• polska: żwir ^(pl) m
• ryska: гравий ^(ru) m sing (gravij)
• spanska: grava ^(es) f, gravilla ^(es) f
• tyska: Kies ^(de) m, Schotter ^(de) m

2. (geologi) jordart

• tyska: Kies ^(de) m