gull

Se även gúll.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gull	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gull	gullet	gull	gullen
Genitiv	gulls	gullets	gulls	gullens

gull

1. (ålderdomligt, dialektalt, poetiskt, i fraser) guld

   Användning: gull tillhör talspråket, medan guld tillhör skrivspråket; dock tenderar guld alltmera att bli den vanligaste formen även i talspråk.

   Sammansättningar: blågull, gullhöna, gullpeng, gullregn, gullring, gullstol, gullviva, gulläpple

2. (smeksamt, slang) älskling

   Men nu ropar gullet att maten är klar.

   Besläktade ord: gullig

   Sammansättningar: gullefjun, gullegris, gulleplutt, gullesnutt, gullunge, hjärtegull

Bokmål

Substantiv

gull

1. guld

Engelska

Substantiv

Böjningar av gull	Singular	Plural
Nominativ	gull	gulls
Genitiv	gull's	gulls'

gull

1. mås, trut; individ inom familjen måsar och trutar
2. (slang) fusk, bedrägeri

   Besläktade ord: gullible

Färöiska

Substantiv

gull

1. guld

Isländska

Substantiv

Böjningar av gull	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gull	gullið	gull	gullin
Ackusativ	gull	gullið	gull	gullin
Dativ	gulli	gullinu	gullum	gullunum
Genitiv	gulls	gullsins	gulla	gullanna

gull n

1. guld

Nynorska

Substantiv

gull

1. guld