halka

Svenska

Substantiv

Böjningar av halka	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	halka	halkan
Genitiv	halkas	halkans

halka

1. en vädersituation där det finns is på vägbanorna varvid de är halare än annars

   SMHI varnar för halka och snörök på måndagskvällen.

   Besläktade ord: hal, halkig

   Sammansättningar: blixthalka, halkbekämpning, halkkörning, halkolycka, halkrisk, ishalka, svarthalka

2. (Stockholmsslang, bildligt) senap; ketchup och senap

   En korv med bröd och halka tack!

   Men när han hade smetat halka på sin sista slang, han tänkte efter om han hade någon ny talang.

   Etymologi: Av fenomenet att fetare glansiga varmkorvar ofta inte håller pålägg vid särskilt bra varvid det ”halkar” av.

   Jämför: rubbet

Översättningar

vädersituation

• bokmål: hålke mf
• finska: iljanne ^(fi), liukkaus ^(fi)
• franska: verglas ^(fr) m
• nynorska: hålke mf
• tyska: Glätte ^(de) f, Glatteis ^(de) n

Verb

Böjningar av halka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	halka	halkas
Presens	halkar	halkas
Preteritum	halkade	halkades
Supinum	halkat	halkats
Imperativ	halka	–
Particip
Presens	halkande, halkandes
Perfekt	–

halka

1. tappa fotfästet på grund av att underlaget är halt

   Besläktade ord: halkning

   Sammansättningar: halkrisk, halkskydd

   Fraser: halka efter, halka in på

Översättningar

tappa fotfästet

• bokmål: gli ^(no), skli ^(no)
• engelska: slip ^(en)
• esperanto: gliti ^(eo), ekgliti
• finska: liukastua ^(fi)
• italienska: scivolare ^(it)
• litauiska: paslysti
• nynorska: gli, skli, sklida, sklide
• portugisiska: deslizar ^(pt)
• spanska: deslizarse ^(es)
• tyska: ausrutschen ^(de)

Polska

Substantiv

halka f

1. underkjol