knall

Se även knall- och Knall.

Svenska

Substantiv

Böjningar av knall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knall	knallen	knallar	knallarna
Genitiv	knalls	knallens	knallars	knallarnas

knall

1. starkt och kortvarigt ljud, som av vapeneld eller blixtnedslag

   Hörde du knallen?

   Synonymer: smäll

   Sammansättningar: dunderknall, knalldosa, knallgas, knallguld, knallhatt, knallkork, knallkrut, knallkvicksilver, knalluft, knallås, knallpatron, knallpreparat, knallpulver, knallpåk, knallsats, knallsignal, knallsilver, knallstubin, knallsyra, knallvarpa, ljungeldsknall, piskknall, pistolknall, skottknall, styckeknall, åskknall

   Fraser: knall och fall

   Besläktade ord: knalla

   Etymologi: Av tyska Knall, liksom danska knald. Sammanfaller med preteritum av tyska verbet knellen (”knalla”).

Översättningar

starkt och kortvarigt ljud, som av vapeneld eller blixtnedslag

• danska: knald n
• engelska: report ^(en), bang ^(en)
• finska: pamaus ^(fi), paukahdus ^(fi)
• isländska: skellur m
• polska: huk ^(pl) m, wystrzał ^(pl) m om vapen, grzmot ^(pl) m om blixtnedslag
• tyska: Knall ^(de) m