knark

Svenska

Substantiv

Böjningar av knark	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knark	knarket
Genitiv	knarks	knarkets

knark

1. (vardagligt) narkotika som används i avsikt att berusa

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1953.^[1] Troligen av äldre slangspråk i betydelsen ”sup”, besläktat med knarra.

   Sammansättningar: knarkbaron, knarkbrott, knarkbruk, knarkeri, knarkhandel, knarkhund, knarkhärva, knarkkung, knarklangare, knarkliga, knarkparti

   Besläktade ord: knarka, knarkare

Översättningar

narkotika som används i avsikt att berusa

• bokmål: knark, dop n, narko m
• engelska: narcotics ^(en) pl
• esperanto: drogaĉoj plural
• franska: drogue ^(fr) f
• grekiska: ναρκωτικό ^(el) n
• indonesiska: narkoba
• italienska: narcotici ^(it) m pl
• meänkieli: knarkki
• tyska: Rauschgift ^(de) n, Stoff ^(de) m vardagligt