knaster

Svenska

Substantiv

Böjningar av knaster 1,2	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knaster	knastret
Genitiv	knasters	knastrets

Böjningar av knaster 2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knaster	knastren
Genitiv	knasters	knastrens

Böjningar av knaster 3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knaster	knastret	knaster	knastren
Genitiv	knasters	knastrets	knasters	knastrens

knaster

• uttal: ˈknastˌɛr

1. sprött, torrt ljud; knastrande ljud

   Synonymer: sprak

   Brasan brann med ett dämpat knaster.

   Sammansättningar: knastertorr, knasterhård

   Etymologi: Sedan 1894 av knastra. Se även knister.

2. (slang) enklare typ av tobak av låg kvalitet; marijuana med låg halt av tetrahydrocannabinol blandat med örter

   Ta lite knaster och blanda ut med det där starka haschet.

   Etymologi: Sedan 1680 av nederländska kanastertobak med samma betydelse (egentligen "tobak i korg"), från spanska canastro "flätad korg". Ytterst av grekiska kanastron "korg", jämför med kanister. Rotbesläktat med kanal och kanjon.

3. (slang) cigarett
4. låsring som håller fast kolvbulten i en explosionsmoter.
5. (slang) yngre (attraktiv) kvinna, motsv. 60-talets brallis

Översättningar

sprött, torrt ljud

• polska: trzask ^(pl) m