kompass

Svenska

Substantiv

Böjningar av kompass	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kompass	kompassen	kompasser	kompasserna
Genitiv	kompass	kompassens	kompassers	kompassernas

kompass u

1. litet redskap som innehåller en visare som pekar mot norr (på stora delar av jordens yta, på grund av jordens magnetfält) och därmed möjliggör navigering i alla riktningar

   Synonymer: bussol (ålderdomligt, obrukligt)

   Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1499, som fornsvenska kompas.^[1] Introducerat via tyska Kompass, av italienska compasso, av italienska compassus (”kretslopp, omkrets”).^[2]

   Sammansättningar: gyrokompass, kompasshus, kompassnål, kompassriktning, kompassros, magnetkompass

   Se även tesaurus: Anvisning, Ledning, Beteckning, Uppskattning, Kretsning, Riktning

Översättningar

Översättningar

• belarusiska: ко́мпас m
• bokmål: kompass
• bulgariska: компас m
• danska: kompass
• engelska: compass ^(en)
• estniska: kompass
• finska: kompassi ^(fi)
• franska: boussole ^(fr) f
• grekiska: πυξίδα ^(el)
• isländska: áttaviti ^(is)
• italienska: bussola ^(it)
• japanska: 羅針盤 ^(ja) (らしんばん, rashinban), 方位磁石 (ほういじしゃく, houijishaku)
• lettiska: kompass
• litauiska: kompasas ^(lt)
• makedonska: компас m
• nederländska: kompas ^(nl)
• polska: kompas ^(pl)
• portugisiska: bússula
• ryska: ко́мпас ^(ru) m, буссо́ль ^(ru) f
• serbiska: компас m
• slovakiska: kompas
• slovenska: kompas ^(sl)
• spanska: brújula ^(es)
• tjeckiska: kompas
• tyska: Kompass ^(de) m
• ukrainska: ко́мпас ^(uk) m