konnotation

Se även Konnotation.

Wikipedia har en artikel om:
konnotation

Svenska

Substantiv

Böjningar av konnotation	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konnotation	konnotationen	konnotationer	konnotationerna
Genitiv	konnotations	konnotationens	konnotationers	konnotationernas

konnotation

1. ords bibetydelse som skiljer sig från grundbetydelsen

   Synonymer: intension, begreppsinnehåll

   Antonymer: denotation

Etymologi

Belagt i språket sedan 1958.^[1] Efter engelska connote, av medeltidslatinets connotare ("ange tillsammans med"), av latinska cum (”med”) + notare ("förse med märke").

Översättningar

ords bibetydelse som skiljer sig från grundbetydelsen

• bokmål: konnotasjon ^(no) m
• danska: konnotation ^(da), bibetydning, understregning u
• engelska: connotation ^(en)
• finska: konnotaatio ^(fi)
• franska: connotation ^(fr) f
• italienska: connotazione ^(it) f
• kinesiska: 含義, 含义 ^(zh) (hànyì)
• nederländska: connotatie ^(nl) f, bijbetekenis f, bijklank ^(nl) m
• portugisiska: conotação ^(pt) f
• rumänska: conotație ^(ro) f
• ryska: коннота́ция ^(ru) f
• spanska: connotación ^(es) f
• tyska: Konnotation ^(de), Nebenbedeutung ^(de), Beiklang ^(de), Beigeschmack ^(de)