kust

Svenska

Substantiv

Böjningar av kust	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kust	kusten	kuster	kusterna
Genitiv	kusts	kustens	kusters	kusternas

kust

1. landområde som ligger i närheten av ett hav

   1892: Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling, Otto Wilhelm Ålund:

   Under ett af sina ströftåg fick Balboa af en cazik höra berättas om ett sex dagsresor därifrån mot söder beläget stort haf, på hvars kust låge ett ännu mycket guldrikare land.

   1934: Svenska Turistföreningens årsskrift:

   Ty sillen hade börjat gå till vid Hallands och Bohusläns kuster i förut aldrig sedda mängder.

2. havsområde som ligger i direkt närhet till fasta land

   Sammansättningar: kustfarled, kustfart, kustångare

Sammansättningar: kustartilleri, kustbevakning, kustbygd, kustkedja, kustklimat, kustlinje, kustnivå, kustnära, kustområde, kustregion, kustremsa, kustroddare, kustslätt, kuststad, kuststräcka, kustvakt, kustväder, kustväg, havskust, nordkust, ostkust, sydkust, västkust, östkust

Fraser: kusten är klar

Översättningar

landområde nära havet

• bokmål: kyst ^(no) m
• bosniska: obala f
• bulgariska: бряг ^(bg)
• danska: kyst ^(da) u
• engelska: coast ^(en)
• finska: rannikko ^(fi)
• franska: côte ^(fr) f
• georgiska: სანაპირო
• isländska: strönd ^(is) f
• italienska: costa ^(it) f
• japanska: 沿海 ^(ja) (えんかい ^(ja), enkai)
• katalanska: costa ^(ca)
• nederländska: kust ^(nl)
• nynorska: kyst m
• polska: wybrzeże ^(pl) n
• portugisiska: costa ^(pt)
• ryska: побережье ^(ru) n, берег ^(ru)
• spanska: costa ^(es)
• tjeckiska: pobřeží ^(cs) n, břeh ^(cs) m
• tyska: Küste ^(de) f
• zazaiska: kıst f

havsområde nära land

Nederländska

Substantiv

kust

1. (geografi) kust