kynning

Isländska

Substantiv

Böjningar av kynning	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kynning	kynningan	kynningur	kynningurnar
Ackusativ	kynningu	kynninguna	kynningur	kynningurnar
Dativ	kynningu	kynningunni	kynningum	kynningunum
Genitiv	kynningu	kynningunnar	kynninga	kynninganna

kynning f

• uttal: ˈcʰɪnːiŋk

1. det att göra känd, inleda, meddela; meddelande, inledning
2. ett framläggande (till exempel införa grunderna i ett ämne eller en sammanfattning av resultaten)
3. offentlighet

   Etymologi: Från sammansättning av kynna och -ing.