luv

Svenska

Substantiv

Böjningar av luv	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	luv	luven	luvar	luvarna
Genitiv	luvs	luvens	luvars	luvarnas

luv

1. (ålderdomligt) håret ovanför pannan eller på övre delen av huvudet

   Synonymer: lugg, pannlugg, kalufs

   Fraser: (idiom) ta i luven

2. det att dra någon i håret (särskilt som bestraffning eller under slagsmål), hårdragning

   Synonymer: luggning, lugg

   Fraser: (idiom) vara i luven, ligga i luven, komma i luven, råka i luven på

3. (dialektalt: västgötska, småländska) pojke, yngling (under 15 år)

   (ofta eller ibland enbart i överförd betydelse:) rackarpojk, rackarunge, illmarig yngling

   Varianter: lu/lue (blekingska), (småländska), luver (västgötska, närkiska)

   Sammansättningar: luvjävel

Etymologi: Besläktat med huvudbonaden luva, till en germanska ordrot för "något (slappt) nedhängande".^[1] Den dialektala betydelsen för yngling, (illmarig) gosse, har en dunkel men ändå antaglig anknytning till den för lugghår, som alltså har ett samband med luva,^[2]

Översättningar

håret ovanför pannan eller på övre delen av huvudet

• polska: czupryna ^(pl) f

det att dra någon i håret (särskilt som bestraffning eller under slagsmål), hårdragning

• polska: pociągnięcie ^(pl) za włosy

Älvdalska

Substantiv

luv n

• uttal: ɽʏːv

1. lov, tillåtelse

   Etymologi: Motsvarande utvecklingen ŏ → ŭ i fornsvenskan; av fornnordiska lof.

   Sammansättningar: ostluv