manick

Svenska

Substantiv

Böjningar av manick	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	manick	manicken	manicker	manickerna
Genitiv	manicks	manickens	manickers	manickernas

manick

1. ett föremål eller apparat, något slags maskin, av obestämd funktion och användningsområde, som dock förväntas uträtta något

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1885.^[1] Av lågtyska manneke.

Synonymer

• sak
• ting
• pryl
• mackapär (något slags maskin, eller annat som förväntas uträtta något)
• mojäng (dito)
• grej
• pryttel
• grunka
• föremål
• don
• objekt

Översättningar

apparat

• engelska: gizmo ^(en), widget ^(en)
• finska: härveli ^(fi), vekotin ^(fi)
• portugisiska: engenhoca ^(pt) f