munsbit

Svenska

Substantiv

Böjningar av munsbit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	munsbit	munsbiten	munsbitar	munsbitarna
Genitiv	munsbits	munsbitens	munsbitars	munsbitarnas

munsbit u

1. litet stycke (mat) som ryms i munnen

   Hon gav sig inte ens tid till att äta, knappt hade hon i stor hast förtärt några munsbitar, innan hon åter sågs med pennan i handen.

   Hon kunde inte tala — inte bara därför att munsbitarna svällde och svällde i munnen på henne.

   Lika högtidligt lyfte han koppen och lät munsbiten följas av en klunk kaffe.

   När tiderna var goda var Joes dörr aldrig stängd, var de hårda var den även öppen. Allt som oftast kunde han ge den sista munsbiten ris till en förbipasserande främling, många gånger för ätt själv bli utan.

   London sväljer såsom en munsbit byar, om de kommer dess gap för nära.

   Synonymer: tugga

   Se även tesaurus: Förtäring, Litenhet, Del, Obetydlighet