natter

Se även Natter och nätter.

Svenska

Substantiv

natter

1. (dödform, främst i sammansättningar) huggorm

   Etymologi: Förmodligen via 1500-talstyskan (jämför tyska Natter (”snok”), av medelhögtyska nātere (”orm”)), troligen ersättande en inhemsk form med betydelsen huggorm, av fornnordiska naðr, naðra (”giftorm”), idag återfunnen i dalmål som svenska näder, nädra (”kopparödla”). Kognat med en germansk rot för orm, se isländska naður, naðra (”huggorm”), tyska Otter (”huggorm”), engelska adder (”huggorm”).

   Sammansättningar: natterrot, nattertunga, nattervurts, natterört

Engelska

Substantiv

natter

1. snack

Verb

Böjningar av natter	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	natter	natters	natter
Preteritum	◀	nattered	▶
Perfektparticip	◀	nattered	▶
Presensparticip	◀	nattering, vard. natterin'	▶

natter

1. snacka