oenighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av oenighet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	oenighet	oenigheten	oenigheter	oenigheterna
Genitiv	oenighets	oenighetens	oenigheters	oenigheternas

oenighet

1. det att två (eller fler) parter inte är överens, d.v.s. det att två (eller fler) parter har olika, icke-förenliga, uppfattningar om hur något är eller bör vara

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1639.^[1]

   Besläktade ord: oenig

Översättningar

det att två (eller fler) parter inte är överens, d.v.s. det att två (eller fler) parter har olika, icke-förenliga, uppfattningar om hur något är eller bör vara

• franska: désaccord ^(fr), mésentente ^(fr)
• tyska: Uneinigkeit ^(de), Zwietracht ^(de) f