opium

Se även Opium.

Wikipedia har en artikel om:
opium

Svenska

Substantiv

Böjningar av opium	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	opium	opiet, opiumet
Genitiv	opiums	opiets, opiumets
Som förled i sammansättningar används opium- eller opie-.

opium

1. narkotiskt smärtstillande ämne som utvinns ur opiumvallmo

   1875: Uppfinningarnas bok, Otto Wilhelm Ålund:

   Folket i ett land röker tobak alldeles på samma sätt som det i ett annat röker opium, i ett tredje dricker te, i ett fjerde kaffe o. s. v.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1572.^[1] Via latinska opium av grekiska ὄπιον (ópion).

   Besläktade ord: opiat

   Sammansättningar: opiumförgiftning, opiumkaka, opiumpipa, opiumvallmo

Översättningar

Översättningar

• arabiska: أفيون ^(ar) m (ʾafyūn)
• asturiska: opiu m
• engelska: opium ^(en)
• finska: oopiumi ^(fi)
• franska: opium ^(fr) m
• grekiska: όπιο ^(el) n (ópio)
• isländska: ópíum n
• italienska: oppio ^(it) m
• persiska: افیون ^(fa) (afyun)
• portugisiska: ópio ^(pt) m
• rumänska: opiu ^(ro) n
• ryska: опиум ^(ru) m
• spanska: opio ^(es) n
• turkiska: afyon ^(tr)
• tyska: Opium ^(de) n