orthogonal

Engelska

Adjektiv

orthogonal (kompareras ej)

• uttal: ɔːˈθɒɡənəl

1. (matematik) rätvinklig; som bildar en rät vinkel mot
2. (matematik) ortogonal

Besläktade ord: orthogonality, orthogonalize

Franska

Adjektiv

Böjningar av orthogonal	Singular	Plural
Maskulinum	orthogonal	orthogonaux
Femininum	orthogonale	orthogonales
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

orthogonal

1. rätvinklig

Tyska

Adjektiv

Böjningar av orthogonal
Predikativa former
Positiv	orthogonal
Attributiva former Stark böjning - (utan artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ orthogonaler orthogonale orthogonales orthogonale Genitiv orthogonalen orthogonaler orthogonalen orthogonaler Dativ orthogonalem orthogonaler orthogonalem orthogonalen Ackusativ orthogonalen orthogonale orthogonales orthogonale Svag böjning - (med bestämd artikel) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ der orthogonale die orthogonale das orthogonale die orthogonalen Genitiv des orthogonalen der orthogonalen des orthogonalen der orthogonalen Dativ dem orthogonalen der orthogonalen dem orthogonalen den orthogonalen Ackusativ den orthogonalen die orthogonale das orthogonale die orthogonalen Blandad böjning - (med nyckelord ein, eine, kein osv.) Singular Plural Maskulinum Femininum Neutrum Positiv Nominativ ein orthogonaler eine orthogonale ein orthogonales (keine) orthogonalen Genitiv eines orthogonalen einer orthogonalen eines orthogonalen (keiner) orthogonalen Dativ einem orthogonalen einer orthogonalen einem orthogonalen (keinen) orthogonalen Ackusativ einen orthogonalen eine orthogonale ein orthogonales (keine) orthogonalen
Kompareras inte.

orthogonal

1. (geometri) ortogonal, rätvinklig