park

Wikipedia har en artikel om:
park

Svenska

Substantiv

Böjningar av park	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	park	parken	parker	parkerna
Genitiv	parks	parkens	parkers	parkernas

park

1. (stadsplanering) rekreationsområde som utgörs av mer eller mindre ansad vegetation i form av gräsmattor, buskar och träd och ofta även promenadstigar, sittbänkar, dammar, planteringar o dyl, ofta i eller i närheten av en stad eller i anslutning till ett slott eller annan pampig byggnad

   Vi går till parken!

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1665.^[1] Det förekom dock redan ett motsvarigt ord på fornsvenska; parker i betydelsen ”inhägnat område för jakt”. Ordet "park" kommer från medeltida latinska parricus, parcus (”inhägnad, hage, inhägnat område”). Detta ord övergick till fornfranska parc (”jaktområde/inhägnad för vilt”), varifrån det lånades in till svenskan.^[2]

   Jämför: friluftsområde, grönområde, lund, lustgård, oas, parkanläggning, parklandskap, rekreationsområde, stadens lunga, stadsoas, strövområde, trädgårdsanläggning

   Sammansättningar: barockpark, brunnspark, gårdspark, nationalstadspark, naturpark, parkanläggning, parkarbetare, parkbänk, parkdamm, parkförvaltning, parklandskap, parkområde, parkservering, parkskötsel, parksoffa, parkteater, parkträd, parkvakt, sanatoriepark, sjukhuspark, skogspark, slottspark, stadspark

   Se även: trädgård

2. (nöjesliv) liknande område (som 1 ovan) men med mindre betoning på naturupplevelse till förmån för annan mer specifik aktivitet

   Sammansättningar: actionpark, aktivitetspark, djurpark, evenemangspark, folkpark, forskningspark, fritidspark, företagspark, golfpark, hembygdspark, idrottspark, industripark, kretsloppspark, kulturpark, lekpark, minnespark, nöjespark, ormpark, parklek, parkvakt, skateboardpark, skatepark, skejtpark, skidpark, skulpturpark, snowboardpark, teknikpark, temapark, upplevelsepark, vattenpark, vindkraftspark

3. (naturvård, friluftsliv) större område av relativt orörd natur, eventuellt lagligen skyddat mot ingrepp

   Sammansättningar: ekopark, hjortpark, kronopark, nationalpark, naturpark, safaripark, vildpark, viltpark

4. (fordon, teknik) den samlade mängden av något (oftast rörligt, men även stationärt, såsom fordon, maskiner och dylikt, ofta med gemensam ägare eller i ett visst geografiskt område)

   Användning: Nästan bara i sammansättningar.

   Jämför: bestånd, flotta, samling, uppsättning

   Sammansättningar: bilpark, busspark, fordonspark, maskinpark, vagnpark, vindkraftspark (vindkraftpark)

Översättningar

anläggning med växtlighet

• belarusiska: парк m
• bokmål: park ^(no) m
• danska: park ^(da) u
• engelska: park ^(en)
• estniska: park ^(et)
• finska: puisto ^(fi)
• franska: parc ^(fr) m, jardin public ^(fr) m
• japanska: 公園 ^(ja) (こうえん, kouen)
• jiddisch: פּאַרק m (park)
• malajiska: taman ^(ms)
• nederländska: park ^(nl) n
• nynorska: park m
• polska: park ^(pl) m
• ryska: парк ^(ru) m, сквер ^(ru) m
• spanska: parque ^(es) m
• tyska: Park ^(de) m
• ukrainska: парк ^(uk) m

Engelska

Substantiv

Böjningar av park	Singular	Plural
Nominativ	park	parks
Genitiv	park's	parks'

park

1. park

   Jämför: common, gardens, green, recreation ground

   Sammansättningar: amusement park, business park, deer park, national park, nature park, park bench, park keeper, park tree, parkway, royal park, theme park, urban park, safari park, wildlife park

2. (fordon) park

   Sammansättningar: car park, bus park, lorry park

Verb

Böjningar av park	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	park	parks	park
Preteritum	◀	parked	▶
Perfektparticip	◀	parked	▶
Presensparticip	◀	parking, vard. parkin'	▶

park

1. parkera

Estniska

Substantiv

park

1. park

Nederländska

Substantiv

park

1. park

Polska

Substantiv

park

1. park

Tyska

Verb

park

1. böjningsform av parken