pendel

Wikipedia har en artikel om:
pendel

Svenska

Substantiv

Böjningar av pendel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pendel	pendeln	pendlar	pendlarna
Genitiv	pendels	pendelns	pendlars	pendlarnas

pendel

1. (fysik) smal, avlång, stel kropp fastsatt i ena änden och hängande nedåt på ett sådant sätt att den under påverkan av tyngdkraften kan röra sig och periodiskt svänga mellan två punkter (vilket karaktäriseras av att kinetisk och potentiell energi ständigt övergår i varandra) eller annat föremål som utför en periodisk rörelse

   En ideal, plan pendel har för måttliga utslag samma svängningstid oavsett svängningens storlek (amplitud).

   Sammansättningar: klockpendel, pendelavstånd, pendelbock, pendelbuss, pendelflyg, pendelhammare, pendelhejare, pendelrytm, pendelrörelse, pendelslag, pendeltrafik, pendeltåg, pendelväg

   Besläktade ord: pendla, pendlare, pendling

2. (kollektivtrafik) kortform av pendeltåg (eller ibland pendelbuss); transportmedel avsett för transport av pendlare (vanligtvis mellan deras hem och arbetsplatser)

   Pendeln mot Linköping avgår från spår 3A.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1728.^[1] Av tyska Pendel, av medeltida latinska pendulum, bildat till latinska pendere (”att hänga”).

Översättningar

svängande kropp

• bokmål: pendel ^(no) m
• danska: pendul ^(da) n
• engelska: pendulum ^(en)
• finska: heiluri ^(fi)
• franska: pendule ^(fr) m
• portugisiska: pêndulo ^(pt) m
• spanska: péndulo ^(es) m, péndula ^(es) f
• turkiska: sarkaç ^(tr)
• tyska: Pendel ^(de) n

transportmedel i huvudsak avsett för pendlare

• engelska: commuter ^(en)
• tyska: Pendelfahrzeug n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av pendel	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pendel	pendelen	pendler	pendlene
Genitiv	pendels	pendelens	pendlers	pendlenes

pendel m

1. pendel

   Sammansättningar: urpendel

   Besläktade ord: pendle, pendler

Danska

Substantiv

Böjningar av pendel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pendel	pendlen	pendler	pendlerne
Genitiv	pendels	pendlens	pendlers	pendlernes

pendel u

1. hängande taklampa, kökslampa

   Användning: Förekommer även med bestämd form pendelen och som neutrum pendlet, pendelet.

   Jämför: pendul

Nynorska

Substantiv

Böjningar av pendel	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pendel	pendelen	pendlar	pendlane

pendel m

1. pendel

   Sammansättningar: kompensasjonspendel, urpendel

   Besläktade ord: pendla, pendle, pendlar