predikat

Svenska

Substantiv

Böjningar av predikat	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	predikat	predikatet	predikat	predikaten
Genitiv	predikats	predikatets	predikats	predikatens

predikat

1. (grammatik) satsdel som betecknar handling eller aktion i en sats; i svenskan alltid ett verb

   I satsen "Hon arbetar" är "arbetar" predikat.

   Etymologi: Sedan 1815 av latinska prædicatum "det utsagda; predikat", av prædicare "kungöra". Besläktat med bl.a. predika.

   Besläktade ord: predicera, predikativ

   Sammansättningar: predikatsfyllnad, predikatsled

Översättningar

satsdel som betecknar handling eller aktion i en sats

• bulgariska: сказуемо ^(bg) n (skazuemo)
• engelska: predicate ^(en)
• esperanto: predikato ^(eo)
• finska: predikaatti ^(fi)
• franska: prédicat ^(fr) m
• grekiska: κατηγόρημα ^(el) n (katigórima)
• hebreiska: נָשׂוּא ^(he) (nasu)
• ido: predikato ^(io) m
• interlingua: predicato
• isländska: umsagnarliður f
• katalanska: predicat ^(ca) m
• latin: praedicatum ^(la)
• nederländska: gezegde ^(nl) n
• polska: orzeczenie ^(pl) n
• portugisiska: predicado ^(pt) m
• rumänska: predicat ^(ro) n
• ryska: предика́т ^(ru) m (predikát)
• spanska: predicado ^(es) m
• tagalog: panaguri ^(tl)
• tjeckiska: přísudek ^(cs) m
• tyska: Prädikat ^(de) n
• ungerska: állítmány ^(hu)

Verb

predikat

1. böjningsform av predika