protestant

Se även Protestant.

Svenska

Substantiv

Böjningar av protestant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	protestant	protestanten	protestanter	protestanterna
Genitiv	protestants	protestantens	protestanters	protestanternas

protestant

1. person som bekänner sig till protestantism, en inriktning inom kristendom

   1887: Nordisk familjebok:

   Protestanterna skulle hålla de katolska högtidsdagarna i helgd, iakttaga den katolska kyrkans lagar i fråga om giftermål, förbjudna led etc. och betala tionde.

   1888: Skolans ställning till religionsundervisningen, Anna Whitlock:

   I Würtemberg finnas i regeln särskilda konfessionsskolor för katoliker och för protestanter.

   2005 (6 maj): Toppar i kd vill stoppa Weimers (Svenska Dagbladet):

   Han vill ha lägre skattetryck, anser att kungen ska vara protestant och är positiv till kärnkraft och Nato-medlemskap.

   Besläktade ord: protestantisk

2. person som protesterar mot något

   1954: SAOB:

   (mera tillf., i sht skämts.) person som (ofta) protesterar (mot ngt);

Översättningar

person som bekänner sig till protestantism, en inriktning inom kristendom

• engelska: Protestant ^(en)
• franska: protestant ^(fr) m, protestante ^(fr) f
• spanska: protestante ^(es) mf
• tyska: Protestant ^(de) m, Protestantin ^(de) f