ramn

Wikipedia har en artikel om:
Ramn

Svenska

Substantiv

Böjningar av ramn	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ramn	ramnen	ramnar	ramnarna
Genitiv	ramns	ramnens	ramnars	ramnarnas

ramn

1. (ålderdomligt, dialektalt) korp

   Varianter: ram, ramm, ravn

   Etymologi: Av fornsvenska ramn, rampn, rafn, ravn, av fornnordiska hrafn, hramn, belagt i språket sedan 500-talet på Järsbergsstenen som urnordiska ᚺᚨᚱᚨᛒᚨᚾᚨᛉ (hᵃraƀᵃnaʀ), där första och tredje a:na torde vara epenteser (/hrabnaʀ/), av ett urgermanska *hrabnaz, från stammen urindoeuropeiska *ḱorh₂-, troligen ljudhärmande. Kognat med danska ravn, bokmål ravn, nynorska ramn, isländska hrafn, nederländska raaf, tyska Rabe, engelska raven.

   Sammansättningar: nattramn, nattens ramn, ramnsvart

   Fraser: ligga för hund och ramn, önska hamna i hund och ramn

2. (folktro) nattramn

   Vanliga konstruktioner: nattens ramn

Översättningar

korp (kognata)

• bokmål: ravn ^(no) m
• danska: ravn ^(da)
• engelska: raven ^(en)
• fornnordiska: hrafn, hramn
• fornsvenska: ramn, rampn, rafn, ravn
• färöiska: ravnur ^(fo)
• isländska: hrafn ^(is)
• nederländska: raaf ^(nl)
• nynorska: ramn
• tyska: Rabe ^(de)
• urnordiska: ᚺᚨᚱᚨᛒᚨᚾᚨᛉ (hᵃraƀᵃnaʀ) uttal: /hrabnaʀ/

Fornsvenska

Substantiv

ramn

1. korp

   Varianter: rampn, ravn, rafn

   Synonymer: korper