regnen

Svenska

Substantiv

regnen

1. böjningsform av regn

Tyska

Verb

Konjugation för regnen  Hjälpverb: haben
Infinitiv		regnen
Presensparticip		regnend
Perfektparticip		geregnet
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	-	-	es regnet
	Plural	-	-	-
Preteritum	Singular	-	-	es regnete
	Plural	-	-	-
Imperativ
Singular		-	-	-
Plural		-	-	-
Konjunktiv I
Presens	Singular	-	-	es regne
	Plural	-	-	-
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	-	-	es regnete
	Plural	-	-	-

regnen

• uttal: ˈʀeːɡnənⓘ

1. (intransitivt, opersonligt) regna

   Besläktade ord: Regen

2. (transitivt, opersonligt) regna