runka

Svenska

Verb

Böjningar av runka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	runka	runkas
Presens	runkar	runkas
Preteritum	runkade	runkades
Supinum	runkat	runkats
Imperativ	runka	–
Particip
Presens	runkande, runkandes
Perfekt	runkad
Som förled i sammansättningar används runk-.

runka

1. (ålderdomligt) skaka; gunga, vagga

   1830: Famillen H***, Fredrika Bremer:

   Hennes Nåd runkade på hufvudet, såsom. till accompagnement af egna tankar.

   Filmjölken ska runkas före öppning.

   Synonymer: ruska

   Sammansättningar: runkesten

2. (överfört, slang) masturbera, onanera

   1974: Kommer upp i tö, s. 405, Hannu Salama:

   Och fanns det inget annat tog han bibeln och runkade tillsammans med den, läste på nytt hur Dina blev våldtagen och hur David förförde Batseba och Davids äldsta son sin syster, och Noas döttrar förförde sin far, [...]

   2010: Livets ord, Magnus Betnér:

   Jag vet inte hur ni gör om ni ska ta er ett snabbrunk. Okej. Kille, tjej, spelar ju ingen roll; tjejer runkar lika mycket.

   Användning: Främst om manlig onani, men även i mindre utsträckning om kvinnlig sådan.

   Synonymer: masturbera, onanera, (slang) dra en handtralla, dra en Tarzan, ha en dejt med Lena Handén, ruska tupp, spela fickpingis, spela skinnflöjt, spela skinnbanjo, åka skinnhiss

   Besläktade ord: runk

   Sammansättningar: runkbås, runkmuskel, morgonrunka

3. (bildligt, av ovan) sitta och vara oproduktiv

   Runka, äta sova är allt han gör.

   Han sitter bara hemma och runkar.

   Du kan sitta här och runka tills korna kommer hem.

   Synonymer: rulla tummarna

Översättningar

(ålderdomligt) skaka

• tyska: schütteln ^(de)

masturbera

• bokmål: runke ^(no), onanere
• engelska: wank ^(en), jerk off ^(en), masturbate ^(en), fap ^(en), toss ^(en)
• finska: runkata ^(fi), vetää käteen ^(fi)
• franska: se branler ^(fr)
• frisiska: lobje
• isländska: runka
• japanska: オナる (onaru), オナニー ^(ja) (onani-) (wo suru), 千擦りを掻く (senzuri wo kaku), 千擦りを扱く (senzuri wo koku), モミモミ (momimomi) (suru), マスを掻く (masu wo kaku)
• kinesiska: 打炮 ^(zh)
• nederländska: rukken ^(nl)
• slovenska: dŕkati
• spanska: pajearse ^(es)
• tjeckiska: honit si ho
• tyska: wichsen ^(de), masturbieren ^(de)

Substantiv

Böjningar av runka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	runka	runkan	runkor	runkorna
Genitiv	runkas	runkans	runkors	runkornas

runka

1. ett stångvapen med symmetriska, uppåtböjda sidoklingor

   1943: Bardisanen som svenskt drabant- och befälsvapen, Heribert Seitz:

   Den äldre vapenforskningens stora auktoritet Wendelin Boeheim* definierar (1890) emellertid ordet bardisan med utgångspunkt i ett annat stångvapen, runkan: [...]

Isländska

Verb

runka

1. (slang, reflexivt:sér / sín) runka, onanera

Kvänska

Substantiv

runka

1. smal dal