skull

Svenska

Substantiv

skull (oböjligt) u

1. (anger en motivering) nytta, fördel, intresse

   Han gjorde det för sin egen skull.

   För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur. (Matteus 19:8)

   Vanliga konstruktioner: för (substantiv eller pronomen i genitiv) skull

   Fraser: för den skull, för en gångs skull, för nöjes skull, för sin egen skull, för syns skull, för säkerhets skull

   Besläktade ord: skuld, skyld, skylla

Översättningar

nytta, fördel, intresse

• engelska: behalf ^(en), sake ^(en)
• finska: takia ^(fi)
• japanska: ため ^(ja) (tame)
• turkiska: hatır ^(tr)

Engelska

Substantiv

Böjningar av skull	Singular	Plural
Nominativ	skull	skulls
Genitiv	skull's	skulls'

skull

• uttal: skʌlⓘ

1. (anatomi) skalle, kranium, dödskalle

Fraser

• skull and crossbones

Homofoner

• scull