sonson

Svenska

Substantiv

Böjningar av sonson	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sonson	sonsonen	sonsöner	sonsönerna
Genitiv	sonsons	sonsonens	sonsöners	sonsönernas

sonson

1. sons son

   Hyperonymer: barnbarn

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet i Västgötalagen.^[1] Som fornsvenska sonar son.

   Jämför: dotterdotter, dotterson, sondotter

Översättningar

Översättningar

• bokmål: sønnesønn m
• danska: sønnesøn ^(da) u
• franska: petit-fils ^(fr) m
• portugisiska: neto ^(pt)
• ryska: внук ^(ru) m
• tyska: Enkel ^(de) m, Enkelsohn ^(de) m