spanare

Svenska

Substantiv

Böjningar av spanare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spanare	spanaren, vard. spanarn	spanare	spanarna
Genitiv	spanares	spanarens, vard. spanarns	spanares	spanarnas

spanare

1. person som noga och medvetet letar med blicken efter något, i ett undersökande syfte

   Etymologi: I svenska språket före 1520.

   Besläktade ord: spana, spaning, span

   Sammansättningar: privatspanare

Översättningar

person som noga och medvetet letar med blicken efter något, i ett undersökande syfte

• finska: tiedustelija ^(fi), tunnustelija ^(fi), tähystäjä ^(fi)
• tyska: Späher ^(de) m, Späherin ^(de) f