spelman

Svenska

Substantiv

Böjningar av spelman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spelman	spelmannen	spelmän	spelmännen
Genitiv	spelmans	spelmannens	spelmäns	spelmännens

spelman

1. person som spelar traditionell nordisk folkmusik

   Hon är spelman och mycket skicklig på fiol.

   Varianter: speleman

   Etymologi: Ordet är belagt i språket sedan 1500-talets början.^[1] Som fornsvenska spelman, speleman.

   Sammansättningar: fiolspelman, häradsspelman, nyckelharpspelman, riksspelman, sockenspelman, spelmanslag, spelmansmusik, spelmansstämma

Översättningar

person som spelar folkmusik

• bokmål: spillemann m
• danska: spillemand u
• engelska: folk musician, fiddler ^(en)
• estniska: špiilmann
• finska: pelimanni ^(fi)
• nederländska: speelman ^(nl) m
• nynorska: spelmann m, spelemann m
• tyska: Spielmann m, Musikant ^(de) m