spruce

Engelska

Substantiv

Böjningar av spruce	Singular	Plural
Nominativ	spruce	spruces
Genitiv	spruce's	spruces'

spruce

1. (träd) gran

   Etymologi: Av medelengelska spruce, en variant av Pruce (“Preussen”), av nylatin, från ett baltiskt språk, troligtvis fornpreussiska. Se även Prussen. Spruce, spruse (belagt från 1412), och Sprws (belagt från 1378) var begrepp för möbler som importerades till England av tyska Hansan (öl, trä, läder). Trädet med detta namn antogs också vara inhemskt för Preussen. Adjektiv- och verbbetydelsen ("stilig", "snygga till") finns belagda sedan 1594, och har sitt urpsrung från spruce leather (1466), ett slags läder som användes till en populär sorts hacka under 1400-talet som ansågs mycket stilig.

   Jämför: fir

Adjektiv

Böjningar av spruce
Positiv	spruce
Komparativ	sprucer
Superlativ	sprucest
Adverbavledning	(sprucely)?

spruce

1. stilig, flott, elegant

Verb

Böjningar av spruce	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	spruce	spruces	spruce
Preteritum	◀	spruced	▶
Perfektparticip	◀	spruced	▶
Presensparticip	◀	sprucing	▶

spruce

1. (oftast tillsammans med up) ordna snyggt, arrangera, snygga till, fräscha upp
2. (oftast tillsammans med up) göra sig stilig

Se även: spruce up