surfare

Svenska

Substantiv

Böjningar av surfare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	surfare	surfaren, vard. surfarn	surfare	surfarna
Genitiv	surfares	surfarens, vard. surfarns	surfares	surfarnas

surfare u

1. person som surfar

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1936.^[1] Bildat till verbet surfa, av engelska surf.

   Besläktade ord: surf, surfning

   Sammansättningar: nätsurfare, porrsurfare, vindsurfare

Översättningar

person som surfar

• engelska: surfer ^(en)
• tyska: Surfer ^(de) m, Surferin ^(de) f