swain

Engelska

Substantiv

Böjningar av swain	Singular	Plural
Nominativ	swain	swains
Genitiv	swain's	swains'

swain

• uttal: (brittisk engelska) sweɪn

1. † (historia) riddarsven; riddares tjänare
2. (ålderdomligt) man från landsbygden; lantbo, lantman, bondpojk
3. (poetiskt) lantlig älskare, en fästeman på landsbygden

Etymologi: Av fornnordiska sveinn, av urgermanska *swaina-, *swainaz (“släkting, ung man, tjänare”), av urindoeuropeiska *se- (“vid sidan om, delad, itu”). Besläktat med fornengelska swān.

Besläktade ord: swainish, swainishness

Sammansättningar: coxswain, boatswain