tun

Svenska

Substantiv

Böjningar av tun 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tun	tunet	tun	tunen
Genitiv	tuns	tunets	tuns	tunens

Böjningar av tun 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tun	tunen	tunar	tunarna
Genitiv	tuns	tunens	tunars	tunarnas

tun

1. (ålderdomligt, dialektalt) gårdsplan, område omgärdat av byggnader

   Synonymer: gårdstun

   Sammansättningar: fäbodtun

2. (gotländska) gärdesgård

Etymologi

På fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskans town ("stad"), isländskans tún (”slåtteräng”, ”höfält”), nederländskans tuin ("trädgård") och tyskans Zaun ("staket").^[1]

Tyska

Verb

Konjugation för tun  Hjälpverb: haben
Infinitiv		tun
Presensparticip		tuend
Perfektparticip		getan
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich tue	du tust	er, sie, es tut
	Plural	wir tun	ihr tut	sie tun
Preteritum	Singular	ich tat	du tatest	er, sie, es tat
	Plural	wir taten	ihr tatet	sie taten
Imperativ
Singular		-	tue !	-
Plural		-	tut !	tuen Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich tue	du tuest	er, sie, es tue
	Plural	wir tuen	ihr tuet	sie tuen
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich täte	du tätest	er, sie, es täte
	Plural	wir täten	ihr tätet	sie täten

tun

1. göra; utföra en aktivitet

   Synonymer: machen

   Besläktade ord: Tat