tunga

Svenska

Adjektiv

tunga

1. böjningsform av tung

Substantiv

Böjningar av tunga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tunga	tungan	tungor	tungorna
Genitiv	tungas	tungans	tungors	tungornas
Som förled i sammansättningar används tung- eller tungo-.

tunga

1. (anatomi) den mjuka och böjliga kroppsdel som befinner sig inuti munnen, och med vilken dels maten flyttas så att den kan sväljas, och dels smak förnimms

   Hos människan spelar tungan dessutom avgörande roll för talproduktionen.

   Meronymer: tungben, tungrygg, tungrot, tungspets

   Sammansättningar: kotunga

2. (överfört, ålderdomligt) språk

   Sammansättningar: tungomål

3. (överfört) långsmalt föremål

   Sammansättningar: landtunga

4. (överfört) om fjädrande metall
5. (fiskar) sorts plattfisk

   Hyponymer: bergtunga, rödtunga, sjötunga

6. plös; den del av skon som befinner sig mellan snörningen och ovansidan av foten
7. (juridik) besvär

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet.^[1] Av fornsvenska tunga, av fornnordiska tunga, av urgermanska *tungōn. Ytterst av urindoeuropeiska *dn̥ǵʰwéh₂s. Besläktat med isländska tunga, tyska Zunge, engelska tongue, latinska lingua (varav franska langue, italienska lingua, spanska lengua, portugisiska língua), urslaviska *(j)ęzykъ (polska język, ryska язык).

Sammansättningar: eldtunga

Fraser: bita sig i tungan, ha en elak tunga, ha en vass tunga, ha på tungan, hålla tand för tunga, hålla tungan rätt i munnen, tala i tungor, tala med dubbla tungor, tala med kluven tunga, vakta sin tunga, vara tungan på vågen (vara utslagsgivande i en jämn valsituation)

Översättningar

kroppsdel

• amhariska: ምላስ
• arabiska: لِسَان mf (lisān)
• bokmål: tunge ^(no)
• bosniska: jezik ^(bs)
• danska: tunge ^(da) u
• engelska: tongue ^(en)
• estniska: keel ^(et)
• finska: kieli ^(fi)
• franska: langue ^(fr) f
• frisiska: tonge
• isländska: tunga ^(is) f
• italienska: lingua ^(it) f
• jiddisch: צונג f (tsung)
• kinesiska: 舌 ^(zh)
• kurdiska: ziman ^(ku)
• lakota: čheží
• latin: lingua ^(la) f
• limburgiska: tóng ^(li) m
• maltesiska: lsien m
• meänkieli: kieli
• mirandesiska: lhéngua f
• nederländska: tong ^(nl) f, tong ^(nl)
• nynorska: tunge ⁽ⁿⁿ⁾ f
• polska: język ^(pl)
• portugisiska: língua ^(pt)
• romani: ćhib f
• ryska: язык ^(ru)
• somaliska: carrab
• spanska: lengua ^(es) f
• svensk romani: chib
• sydsamiska: njoektjeme
• tigrinska: መልሓስ
• tjeckiska: jazyk ^(cs) m
• turkiska: dil ^(tr)
• tyska: Zunge ^(de) f

språk

• bokmål: tunge ^(no) m
• danska: tunge ^(da) u, tungemål n
• engelska: tongue ^(en), language ^(en)
• finska: kieli ^(fi)
• latin: lingua ^(la) f
• limburgiska: spraok ^(li) f
• maltesiska: lsien m
• mirandesiska: lhéngua f
• portugisiska: língua ^(pt) f, idioma ^(pt)
• tyska: Sprache ^(de) f

plattfisk

• danska: søtunge ^(da) u
• engelska: sole ^(en)
• finska: meriantura ^(fi)
• limburgiska: tóng ^(li) m
• nederländska: tong ^(nl) f
• portugisiska: solha ^(pt) f
• tyska: Seezunge ^(de) f

plös

• engelska: tongue ^(en)
• katalanska: llengüeta ^(ca) f
• limburgiska: tóng ^(li) m
• nederländska: tong ^(nl)
• tyska: Lasche ^(de) f, Zunge ^(de) f

Fornsvenska

Substantiv

tunga

1. tunga, organ i munnen
2. språk, tal

Isländska

Substantiv

Böjningar av tunga	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tunga	tungan	tungur	tungurnar
Ackusativ	tungu	tunguna	tungur	tungurnar
Dativ	tungu	tungunni	tungum	tungunum
Genitiv	tungu	tungunnar	tungna	tungnanna

tunga

1. tunga, organ i munnen
2. språk

   Synonymer: mál, tungumál

3. halvö