tvinga

Svenska

Verb

Böjningar av tvinga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	tvinga	tvingas
Presens	tvingar	tvingas
Preteritum	tvingade	tvingades
Supinum	tvingat	tvingats
Imperativ	tvinga	–
Particip
Presens	tvingande, tvingandes
Perfekt	tvingad
Not: Svag böjning

Böjningar av tvinga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	tvinga	tvingas
Presens	tvingar	tvingas
Preteritum	tvang	tvangs
Supinum	tvungit	tvungits
Imperativ	tvinga	–
Particip
Presens	tvingande, tvingandes
Perfekt	tvungen
Not: Stark böjning

tvinga

• uttal: ˈtvɪŋˌaⓘ

1. försöka få någon att göra något mot dennes vilja

   2012 (10 feb): På rätt hylla i livet (Språktidningen), Maria Leijonhielm:

   Eftersom hon inte kunde skriva tvang hon sin storasyster Anne att ta upp diktamen medan hon spann en historia runt deras gamla trötta grannfru.

   Jämför: nödga

   Fraser: tvinga av, tvinga fram, tvinga ifrån, tvinga på, tvinga sig till, tvinga till sig

   Sammansättningar: avtvinga, framtvinga, fråntvinga, påtvinga, tilltvinga

   Etymologi: Av fornsvenska þvinga.^[1][2]

   Besläktade ord: tving, tvång

Översättningar

Översättningar

• bokmål: tvinge
• engelska: force ^(en)
• esperanto: devigi
• finska: pakottaa ^(fi)
• franska: forcer ^(fr), obliger ^(fr)
• isländska: neyða
• italienska: costringere ^(it)
• nederländska: dwingen ^(nl)
• polska: zmuszać ^(pl)
• portugisiska: obrigar ^(pt), forçar ^(pt)
• ryska: заставля́ть ^(ru) impf, заста́вить ^(ru) pf
• spanska: obligar ^(es), forzar ^(es)
• tyska: zwingen ^(de), nötigen ^(de)
• ungerska: kényszerít ^(hu)
• vietnamesiska: ép buộc ^(vi)