tyende

Svenska

Adjektiv

tyende

1. (reflexivt) som tyr sig, som söker sin tillflykt; presensparticip av ty

   ett barn tyende sig till modern

Danska

Substantiv

Böjningar av tyende	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tyende	tyendet	tyender	tyenderne
Genitiv	tyendes	tyendets	tyenders	tyendernes

tyende n

1. tjänstehjon, tjänare, tjänstefolk; presensparticip av ty

   Det er vanskeligt at sige, i hvilken egenskab hun blev der, hun var ikke noget tyende, men hun kom heller aldrig ind i salonen, når der var gæster, dertil var hendes stand altfor ringe.

   Det är svårt att säga, i vilken egenskap hon var där, hon var inte någon tjänare, men hon kom heller aldrig in i salongen, när det var gäster, därtill var hennes ställning alltför ringa.