utmanare

Svenska

Substantiv

Böjningar av utmanare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utmanare	utmanaren, vard. utmanarn	utmanare	utmanarna
Genitiv	utmanares	utmanarens, vard. utmanarns	utmanares	utmanarnas

utmanare u

1. person som utmanar någon

Översättningar

person som utmanar någon

• engelska: challenger ^(en)
• finska: haastaja ^(fi)
• tyska: Herausforderer ^(de) m, Herausforderin ^(de) f