vik

Se även vík och vík’.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vik	viken	vikar	vikarna
Genitiv	viks	vikens	vikars	vikarnas

vik

• uttal: vi:k

1. inbuktning av vatten i landmassa

   Synonymer: golf

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1307.^[1] Av fornsvenska vik.

   Sammansättningar: havsvik

   Se även: bukt, fjord, fjärd

   Jämför: vick

Översättningar

Översättningar

• arabiska: خليج
• engelska: bay ^(en)
• finska: lahti ^(fi)
• franska: golfe ^(fr) m
• indonesiska: teluk ^(id)
• italienska: baia ^(it) f
• nederländska: bocht ^(nl)
• portugisiska: baía ^(pt) f
• sydsamiska: loekte
• tyska: Bucht ^(de) f

Verb

vik

• uttal: vi:k

1. böjningsform av vika

Fornsvenska

Substantiv

vīk f

1. vik