vilde

Se även Vilde.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vilde	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vilde	vilden	vildar	vildarna
Genitiv	vildes	vildens	vildars	vildarnas

vilde

1. medlem av naturfolk utanför civilisationen
2. vettvilling, bråkmakare
3. (politik) (folkvald) politiker som inte (längre) tillhör något parti

   Synonymer: politisk vilde

Etymologi: Belagt i språket sedan 1750 (cirka).^[1]

Besläktade ord: vild, vilding, vildinna, vildman

Översättningar

medlem av naturfolk utanför civilisationen

• belarusiska: дзіку́н m
• bokmål: villmann m
• danska: vildmand u, barbar ^(da) u
• engelska: savage ^(en), wild man ^(en), barbarian ^(en)
• finska: metsäläinen ^(fi), raakalainen ^(fi), villi-ihminen, villi ^(fi)
• franska: sauvage ^(fr) mf
• italienska: selvaggio ^(it) m
• katalanska: salvatge ^(ca) mf
• latin: barbarus ^(la), ferus ^(la)
• makedonska: дивјак m
• nynorska: villmann m
• polska: dzikus ^(pl) m
• portugisiska: selvagem ^(pt) mf
• ryska: дика́рь ^(ru) m, дика́рка ^(ru) f, варвар ^(ru) m
• tjeckiska: divoch m
• tyska: Wilde ^(de) m, Wilder ^(de) m, Barbar ^(de) m
• ukrainska: дику́н m

vettvilling, bråkmakare

(folkvald) politiker som inte (längre) tillhör något parti

• engelska: independent ^(en)
• finska: villi ^(fi)
• franska: sauvage ^(fr) mf
• tyska: Wilde ^(de) m, Wilder ^(de) m

Adjektiv

vilde

1. böjningsform av vild

Danska

Verb

vilde

1. (gammalstavning) genom rättskrivningsreformen 1948 ersatt av ville