vinter

Wikipedia har en artikel om:
vinter

Svenska

Substantiv

Böjningar av vinter	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vinter	vintern	vintrar	vintrarna
Genitiv	vinters	vinterns	vintrars	vintrarnas

vinter

1. (tidsuttryck) en av den tempererade zonens fyra årstider, den kallaste perioden under året

   För några år sedan var det en mycket kall och långvarig vinter.^[1]

   Narr...som icke vet att vinter är vinter och förbliver i evighet vinter, och att främlingskap och förfrusenhet blott växa och växa^[2]

   Etymologi: Belagt i språket sedan 800-talet.^[3] Av fornsvenska vinter, av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

   Besläktade ord: vintrig

   Sammansättningar: atomvinter, fimbulvinter, förejulsvinter, kärnvapenvinter, midvinter, senvinter, vargavinter, vinterdäck, vinterfoder, Vintergatan, vintergrad, vintergröna, vintergäck, vinterhalvår, vinteridrott, vinterjacka, vinterkappa, vinterkläder, vinterknäpp, vinterkräksjuka, vinterkyla, vinterlandskap, vinterlov, vintermode, vinternatt, vinter-OS, vinterpäls, vintersko, vinterskrud, vintersolstånd, vintersport, vinterstorm, vinterså, vintersömn, vintertemperatur, vintertid, vinterväder

2. (meteorologi, i Sverige) tidsperiod som infaller efter att fem dygn på raken passerat som ettvart haft en dygnsmedeltemperatur på 0,0 grader eller lägre

   Synonymer: meteorologisk vinter

Översättningar

årstid mellan höst och vår

• alemanniska: Winter
• arabiska: شِتَاء ^(ar) m (šitāʔ)
• armeniska: ձմեռ ^(hy)
• baskiska: negu ^(eu)
• bokmål: vinter ^(no)
• bosniska: zima f
• bretonska: goañv ^(br) m
• danska: vinter ^(da) u
• engelska: winter ^(en)
• esperanto: vintro ^(eo)
• estniska: talv ^(et)
• finska: talvi ^(fi)
• franska: hiver ^(fr) m
• frisiska: winter ^(fy)
• färöiska: vetur m
• galiciska: inverno ^(gl) m
• grekiska: χειμώνας ^(el)
• hebreiska: חורף ^(he), חֹרֶף ^(he) m (khóref)
• isländska: vetur ^(is) m
• italienska: inverno ^(it)
• japanska: 冬 ^(ja) (ふゆ ^(ja), fuyu)
• jiddisch: װינטער ^(yi) m (vinter)
• katalanska: hivern ^(ca) m
• koreanska: 겨울 ^(ko) (gyeoul)
• kroatiska: zima ^(hr) f
• kurdiska: zivistan ^(ku)
• latin: hiems ^(la) f, hibernus ^(la) m
• lettiska: ziema ^(lv) f
• litauiska: žiema ^(lt) f
• lulesamiska: dálvve
• nederländska: winter ^(nl) m
• nordsamiska: dálvi
• nynorska: vinter ⁽ⁿⁿ⁾
• occitanska: ivèrn ^(oc) m
• polska: zima ^(pl) f
• portugisiska: inverno ^(pt) m
• rumänska: iarnă ^(ro) f
• ryska: зима ^(ru) f (zimá)
• serbiska: зима ^(sr) f, zima ^(sr) f
• slovakiska: zima ^(sk) f
• slovenska: zima ^(sl) f
• spanska: invierno ^(es) m
• svensk romani: venn
• sydsamiska: daelvie
• tjeckiska: zima ^(cs) f
• turkiska: kış ^(tr)
• tyska: Winter ^(de) m
• ukrainska: зима ^(uk) f (zymá)
• ungerska: tél ^(hu)
• vallonska: ivier ^(wa)
• vepsiska: tal'v
• vietnamesiska: mùa đông ^(vi), đông ^(vi)
• vilamoviska: wynter

Se även

• övervintra
• vår
• sommar
• höst

Bokmål

Substantiv

Böjningar av vinter	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vinter	vinteren	vintrer	vintrene
Genitiv	vinters	vinterens	vintrers	vintrenes

vinter

1. vinter

   Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Danska

Substantiv

Böjningar av vinter	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vinter	vinteren	vintre	vintrene
Genitiv	vinters	vinterens	vintres	vintrenes

vinter u

1. vinter

   Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Fornsvenska

Substantiv

vinter m

1. vinter

   Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Nynorska

Substantiv

Böjningar av vinter	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vinter	vinteren	vintrar	vintrane

vinter m

1. vinter

   Varianter: vetter

   Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.