virtus

Latin

Substantiv

Böjningar av virtus	Singular	Plural
femininum
Nominativ	virtus	virtūtes
Genitiv	virtūtis	virtūtum
Dativ	virtūti	virtūtibus
Ackusativ	virtūtem	virtūtes
Ablativ	virtūte	virtūtibus
Vokativ	virtus	virtūtes
Lokativ	–	–
Ordet tillhör den tredje deklinationen.

virtūs

1. manlighet
2. tapperhet
3. dygd
4. kraft

Etymologi: Av latinska vir ("man") tillsammans med -tus (ändelse som bildar abstrakta substantiv av konkreta).