yrsel

Svenska

Substantiv

Böjningar av yrsel	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	yrsel	yrseln
Genitiv	yrsels	yrselns

yrsel

1. balansrubbning med upplevelse av snurrande rörelser

   Mer än var tredje 75-åring lider av yrsel och balansproblem.

   Etymologi: Ordet är belagt i språket sedan 1430 - 1450.^[1] Som fornsvenska ørsl, besläktat med yr.

   Sammansättningar: yrselanfall, yrselkänsla

Översättningar

balansrubbning

• bokmål: svimmelhet ^(no)
• engelska: dizziness ^(en), giddiness ^(en), vertigo ^(en)
• finska: huimaus ^(fi)
• franska: vertige ^(fr) m, défaillance ^(fr) f
• litauiska: svaigulys m
• nederländska: duizeligheid ^(nl)
• polska: zawrót głowy m
• portugisiska: tontura ^(pt) f, vertigem ^(pt) f
• swahili: kizunguzungu ^(sw), kisulisuli ^(sw), kisunzi ^(sw)
• turkiska: baş dönmesi ^(tr)
• tyska: Schwindel ^(de) m