Sveriges bostadspolitik
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sveriges bostadspolitik är den samhällsplanerande politik som svenska staten för om bostäder i Sverige, och syftar till att skapa en god samhällsplanering i fråga om hållbar utveckling för livsmiljö och ekonomisk utveckling, och inrymmer byggande, bostadsförsörjning och bostadsmarknader.[1]
Svensk politik | |
Riksdagspartier | |
---|---|
Centerpartiet (C) | |
Kristdemokraterna (KD) | |
Liberalerna (L) | |
Miljöpartiet (MP) | |
Moderaterna (M) | |
Socialdemokraterna (S) | |
Sverigedemokraterna (SD) | |
Vänsterpartiet (V) | |
Historik och val | |
| |
Politikområden | |
Alkoholpolitik | |
Arbetsmarknadspolitik | |
Bostadspolitik | |
Ekonomisk politik | |
Asyl- och invandringspolitik | |
Jordbrukspolitik | |
Kulturpolitik | |
Kärnkraftspolitik | |
Sjukvårdspolitik | |
Utbildningspolitik | |
Utrikespolitik | |
Massmedia | |
Svensk press | |
Television i Sverige |
Bostadspolitiken har sedan slutet av 1940-talet haft målsättningen att "hela befolkningen ska beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader".[2] Detta har inneburit att de allmännyttiga bostadsföretagens uppgift till skillnad från i många andra länder inte begränsats till så kallade socialbostäder för de minst bemedlade hushållen. Svensk bostadspolitik kännetecknas sedan 1940-talet även av hyresregleringen; en inskränkning i avtalsfriheten på bostadsmarknaden som begränsar hyresnivåerna och principiellt förhindrar marknadshyror.
Under 1990-talet har målet om ett ekologiskt hållbart boende tillkommit.
I Sveriges riksdag behandlas bostadspolitiska frågor inom Civilutskottet.