Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
From Wikipedia, the free encyclopedia
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, även känd som rättighetsstadgan, är en stadga som reglerar grundläggande rättigheter inom Europeiska unionen. Tillsammans med Europakonventionen och medlemsstaternas författningar utgör den grunden för mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter inom unionen. En ursprunglig version av stadgan proklamerades högtidligt av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen den 7 december 2000 i Strasbourg, Frankrike.[1] Den uppdaterades 2007 och blev rättsligt bindande genom Lissabonfördraget den 1 december 2009.
Europeiska unionens fördrag | |
Rättighetsstadgan | |
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna | |
Gällande fördrag | |
Undertecknat | 2007-12-12 |
Ikraftträdande | 2009-12-01 |
Celexnummer | 12007P |
Offentliggjort i | EUT C 306, 17.12.2007 |
Rättslig form | Primärrätt |
Rättsligt bindande | Ja |
Direkt tillämpligt | Ja, under vissa omständigheter |
Tillämpas av | Europeiska unionen |
Utfärdat av | Europeiska unionens medlemsstater |
Undertecknat i | Strasbourg, Frankrike |
Depositarie | Italiens regering |
Rättighetsstadgan innehåller en rad bestämmelser om alltifrån rätten till liv och förbud mot tortyr till likhet inför lagen, rätten till fri rörlighet för personer och rätten till rättvisa arbetsförhållanden.
Rättighetsstadgan är tillämplig inom hela Europeiska unionen, dock endast för unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten. Ledamöterna i Europeiska kommissionen svär en ed inför EU-domstolen om att respektera stadgan, tillsammans med unionens fördrag, i samband med att de tillträder sina ämbeten.