Kosher
judisk term / From Wikipedia, the free encyclopedia
Kosher (hebreiska: כָּשֵׁר) [ˈkɔʂ:ər] eller [ˈko:ʂər] är ett centralt begrepp inom judisk kultur och betyder där tillåtet, godkänt och används i detta syfte om både mat och rituella objekt.[1] Om ett rituellt föremål är kosher kan det brukas; om maten är kosher får den enligt traditionen ätas av rättrogna judar. Ett rituellt objekt som är behäftat med fel och inte får tas i bruk är pasul. Mat som inte får ätas är treifa eller treif.
- Ej att förväxla med Kocher.
Exempel på rituella föremål som är antingen kosher eller pasul: en shofar (vädurshorn); pergamentrullar som finns till exempel i en sefer tora (rulle som består av moseböckerna) eller i tefillin (bönekapslar som innehåller pergamentrullar med text), en tallit (bönesjal) som är försedd med tsitsit (skådetrådar) (om trådarna fattas eller går sönder finns det ett regelverk som anger hur många trådar som ska vara hela), en mikve (rituellt bad som finns i en naturflod eller är artificiellt och inomhus) med mera.
Om det upptäcks ett kopieringsfel i en sefer tora, förklaras den som 'pasul' och får inte användas för att läsa ifrån offentligt i synagogan tills felet har korrigerats.
Kashrut (substantiv) anger regelverket för matregler, men språkbruket på svenska och i vissa delar av den anglosaxiska världen är att tillämpa ordet kosher som både adjektiv och substantiv. Mer korrekt är att säga "Jag talar om kashrut" (koshermatreglerna) och "Alla dessa fiskar är kosher".
De grundläggande lagarna inom kashrut finns i Tredje Moseboken. Under en lång tid var det förbjudet att skriva ner den muntliga traditionen, eftersom den skriftliga toran och den skriftliga lagen inte fick ändras. Den muntliga traditionen anses vara äldre. När man var rädd att den muntliga toran skulle gå förlorad, fick den en skriftlig form i Mishna som utgör kärnan i Talmud. Även senare sammanfattningar av lag och praxis gjordes. Den mest kända av dessa är Josef Caros Shulchan aruch (det dukade bordet). Caro var sefard, och Moses Isserles i Polen bearbetade boken för att anpassa den också för ashkenaziska judar.