Mario Capecchi
amerikansk professor i humangenetik och biologi / From Wikipedia, the free encyclopedia
Mario Renato Capecchi, född 6 oktober 1937 i Verona i Italien, numera amerikansk medborgare och professor i humangenetik och biologi vid universitetet i Utah, Salt Lake City, Utah, USA.
Mario Capecchi | |
Född | 6 oktober 1937[1][2][3] (86 år) Verona, Italien |
---|---|
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | Harvard University Antioch University Antioch College George School |
Sysselsättning | Biolog, uppfinnare, genetiker, universitetslärare |
Arbetsgivare | Harvard University University of Utah |
Utmärkelser | |
Bristol-Myers Squibb Award för framstående prestation inom neurovetenskaplig forskning (1992)[4] Gairdner Foundation International Award (1993) Alfred P. Sloan, Jr. Prize (1994)[5] Kyotopriset i grundforskning (1996)[6] Franklinmedaljen (1997) National Medal of Science (2001) Albert Lasker Basic Medical Research Award (2001)[7] Massry-priset (2002) Wolfpriset i medicin (2002) March of Dimes Prize in Developmental Biology (2005) Clarivate Citation Laureates (2006)[8] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (2007)[9][10] Gabbay-utmärkelsen (2007)[11] AACR Award for Lifetime Achievement in Cancer Research (2015)[12] Hedersdoktor vid Universitetet i Florens | |
Redigera Wikidata |
Cappecchi mottog 2007 års Nobelpris i fysiologi eller medicin tillsammans med Martin Evans och Oliver Smithies, för deras upptäckter av "principer för att introducera specifika förändringar av gener i möss med användning av embryonala stamceller".
Deras upptäckter har gett upphov till en kraftfull teknik, s.k. riktad genmodifiering i möss, som möjliggjort både framsteg inom grundforskning och utveckling av en rad nya sjukdomsterapier. Tekniken gör det möjligt att producera s.k. knockoutmöss vars arvsmassa modifierats på i princip godtyckligt sätt, så att man därigenom kan fastställa enskilda geners betydelse för hälsa, åldrande och sjukdomar. Detta har resulterat i hundratals djurmodeller för mänskliga sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes och cancer.
Vid genmodifieringen utgår man från embryonala stamceller från en musstam, modifierar dessas DNA med hjälp av retrovirus och injicerar dem i musembryon från en annan musstam. Detta ger upphov till s.k. mosaikmöss med celler från båda stammarna. Mosaikmössen korsas med normala möss och ger upphov till både genetiskt förändrad och normal avkomma. Genom att studera egenskaperna hos avkomman kan man fastställa de olika genernas betydelse och funktion i musen.
2001 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award. 2002/2003 tilldelades han Wolfpriset i medicin tillsammans med Ralph Brinster och Oliver Smithies.